MER ÄN BARA ORD

Motorcykel, öl, sol och fotboll. Ni förstår varför man inte vill åka hem va?
Idag har vi blivit bortbjudna på mat för tredje gången. Kenyaner gillar verkligen vitingar. Jag vill fortfarande inte åka hem.. Låter kanske hemskt. Men allt är så underbart här. Kenya har verkligen fångat mig. Jag är helt tagen av detta land och av människorna här.
Jag kommer åka hit igen. Jag vill fortfarande hjälpa. Mer. Mycket mer. Inte bara här. Utan i andra länder också, bara jag gör något.

Fick ont i bröstet idag påvägen hem från slummen i Thika, från alla barn. Jag insåg att det är sista gången jag åker denna Matatu-tur på väldigt länge.
Kommer sakna mina fyra favoriter, Moses, Kevin, Rose & Margret.
Men jag kommer komma tillbaka. Det vet jag. Det lovar jag. Jag lovar mig själv, min kenyanska familj och speciellt alla fina barn.
Jag vet att jag inte är redo att åka hem. Jag vet det. Jag är inte redo att möta snö och kyla nu.
Men eftersom jag är väl medveten om att jag kommer tillbaka så känns det helt okej med en paus.