MER ÄN BARA ORD

en sådan som inte sätter punkt.

en sådan som inte säger hejdå.

en sådan som säger vi ses.

 

 

Kan inte fatta om snart ett dygn är jag på svensk mark, med svensk kyla och svensk tid.

Planet från Nairobi går 22.55 (20.55 svensktid), vet inte tiderna i Amsterdam, men om allt går som planerat så landar vi 10.10 på arlanda.

 

Motorcykel, öl, sol och fotboll. Ni förstår varför man inte vill åka hem va?
Idag har vi blivit bortbjudna på mat för tredje gången. Kenyaner gillar verkligen vitingar. Jag vill fortfarande inte åka hem.. Låter kanske hemskt. Men allt är så underbart här. Kenya har verkligen fångat mig. Jag är helt tagen av detta land och av människorna här.
Jag kommer åka hit igen. Jag vill fortfarande hjälpa. Mer. Mycket mer. Inte bara här. Utan i andra länder också, bara jag gör något.

Fick ont i bröstet idag påvägen hem från slummen i Thika, från alla barn. Jag insåg att det är sista gången jag åker denna Matatu-tur på väldigt länge.
Kommer sakna mina fyra favoriter, Moses, Kevin, Rose & Margret.
Men jag kommer komma tillbaka. Det vet jag. Det lovar jag. Jag lovar mig själv, min kenyanska familj och speciellt alla fina barn.
Jag vet att jag inte är redo att åka hem. Jag vet det. Jag är inte redo att möta snö och kyla nu.
Men eftersom jag är väl medveten om att jag kommer tillbaka så känns det helt okej med en paus.

 

min nya bästis är så moses.

vi har vårat egna handslag när vi ses, han går alltid hand i hand med mig till träningen och där sitter han så glad samtidigt som han hejar på när jag spelar fotboll. en riktig bästis.

det viktigaste är inte det du har i fickan. utan det du har i ditt hjärta.

 

Dagarna rullar på, ganska fort nu. och snart sitter vi på planet hem... blandade känslor om dem saken.

Idag och igår har vi tagit vilodagar, vilket har vart uppskattat. för när man ser barnen ger man dem alla energi man har. fast oftast får man ganska mycket tillbaka.

 

 

Jambo!

Idag har vi farit in till stan igen, Nairobis city med andra ord. Vi har köpt ännu mer souvinerer och allt är verkligen så sjukt billigt. Idag satt vi även på ett café och drack kaffe. Det blev inte mycket prat när vi upptäckte att det fanns WiFi på stället. Vi har även köpt pärlor åt Angaza idag, ungarna pärlade nästan 200 armband igår när vi kom. Och då hade de bara hållit på i cirka tre timmar (!!). Dom brinner verkligen för allt som Angaza gör för dom, och då känns det ännu mer rätt att jag valde just detta projekt. Så jag ångrar ingenting.

Snart är det dags för oss att åka hem. Snart bara fem dagar kvar, och ärligt. Jag vill verkligen inte åka hem. Det här stället känns verkligen som ett av "alla" mina hem just nu. Hit ska jag komma igen. Utan tvekan. Speciellt för att få träffa min kenyanska mormor och prinsessan Neiril.

Nu sitter vi och äter Ahlgrens bilar och djungelvrål som Mattias, den nya volontären, hade med sig hit från Sverige igår. Okej, bara jag och Malin äter djungelvrål för de andra, speciellt kenyanerna, klarar inte av att äta lakrits och verkligen inte salt (de klagar på att vi svenskar äter fööööör mycket salt). Vårt argument - det smakar inget annars.
Idag pratade vi även med tjejerna. Vi hade en tjejstund då de fick fråga oss vad de ville, för de vet inte alls så mycket här. Och då syftar jag mest på ämnen som aids, sex och kärlek. Någon undrade om man kunde bli smittad av HIV om man kramade någon som var HIV-positiv, så ja. Det blev väldigt många frågor. Det kändes bra att vi kunde hjälpa dom, även fast vi inte kunde alla svar. Men flickorna är verkligen inte alls lika informerade som vi hemma i Sverige. Deras mammor nämner inte ens något om puberteten och skolan är inte den bästa källorna precis. Idag fick jag nog höra det värsta jag någonsin hört. En flicka sa till oss, efter vi hade sagt att man alltid bör använda kondom, att hennes lärare hade sagt: "Använd inte kondom. Det gör er gravida och ni får HIV/AIDS, för det är vita som har uppfunnit kondomen". Inga ord kom ur min mun. För det var fan det värsta jag någonsin hört. Inte konstigt att så många flickor blir smittade här redan i tidig ålder om det är informationen de får!?

Ännu ett bevis på att vi lever i två helt olika världar.

Idag har varit en dag utan desslike. Vi har varit i en kenyansk kyrka, jag har burit en afrikansk klänning, vi har sett Kenyas riktiga ghetto, varit på besök hos flera av Kates nära, fått en och samma historia om att Obama har en vit mamma upprepad ett ex antal gånger av en inte så klarvaken gubbe, köpt färsk mango & vattenmelon för 8kr och lagat kenyansk mat. Så. Nu är jag rättså trött. Gick upp tidigt idag och kom hem relativt sent. Dessutom sov jag inte så bra pga alla jävla myggor som surrar så högt, sen blev jag skräckslagen av en gecko som satt på väggen i natt. Men imorgon har vi sovmorgon, så det ska bli skönt.

Och just nu är himmelen lila och stjärnklar, så vi hoppas på en fin dag imorgon.

 

VARNING: reklam

För 100 kr kan du få ett armband i Kenyas färger. Det kan vara istället en lunch ute på stan, krogvända eller en tröja. Det kan vara helt olika för dig. Ibland kanske till och med inte ens syns i plånboken.