2 februari - Sara

De senaste dagarna har varit riktigt hektiska. Det har hänt saker hela tiden.
Vi har lämnat huset senast elva och kommit hem vid sju på kvällen, och då är man riktigt d ö d efter en hel dag i Kenya. Jag har det så otroligt underbart här, och känner mig verkligen som hemma.
Jag bryr mig inte ens längre om den läskiga toaletten, det kalla duschvattnet eller det jobbiga myggnätet över sängen som jag har ner varje natt.
Jag trivs verkligen.
Jag tror mycket är pga av klasskillnaderna och för att det är just så annourlunda från hemma i Sverige.
Men visst finns det både för och nackdelar, det finns det ju överallt. En fördel är lyckan när man ser åt barnen som verkligen kollar på en, och ler mot dom. Lyckan en enda liten blick kan göra. Det är helt sjukt. Bara för att jag är vit?? Jag har inte riktigt vant mig vid det än, att man drar till sig så mycket uppmärksamhet som verkligen gör. En snubbe höll på att krocka i förrgår för att han inte slutade kolla på oss. Sen är ju frågan om det är lite läskigt eller bara ironiskt? Männen är väl de jag "ogillar" mest här, om man ens kan säga ogilla. Det är bara att vissa är så vidriga. Har fått några förfrågningar om jag är gift eller ej, och om jag vill ta med en snubbe hem, haha, det är mest roligt för då skrattar jag bara åt dom.
Men idag var det tredje gången, en och samma man tog tag i mig vid ett ställe på väg till Thika, där vi byter till en annan matatu. Och grejen är den, han släpper verkligen inte i första taget. Han är hög som ett höghus varjegång. Tandlös. Och luktar äckligt. Idag fick jag verkligen slita mig ifrån honom, för han greppade tag i min arm och han håller så så hårt! Det är helt sjukt, för det gör ju ont haha.
Tillslut kom jag loss och slingrade mig och gömde mig bakom bussarna. Men när vi väl hittade en buss (de liknar skåpbilar), skulle jag hoppa in. Vem tror ni kommer springande?
Jamen självklart, den läskige mannen.
Jag skyndade mig in och han hann bara slå till mig i ryggen. Så visst finns det nackdelar. Men gällande folket är det inte så många än det faktiskt. Människorna här är jättesnälla och trevliga. Många kommer fram och tar på en, och blir överlyckliga så fort man skakar hand eller vinkar åt dom. En liten nackdel är dock vädret.
Det har inte varit på vår bästa sida, men peppar peppar, vi hoppas att de kommer. Idag har det varit riktigt bra faktiskt, har fått lite färg i ansiktet, men det är inte mycket. Annars har det till mestadels varit sol två till tre timmar per dag, sen har det antigen blivit molnigt eller börjat regna. Temperaturen är dock fortfarande hög, så nu håller vi tummarna för solen.
 
Imorgon ska vi till kyrkan, och vara där i typ 3 timmar?!?!!! Det ska tydligen bli massa dans och sång. Så jag ska faktiskt sätta på mig en afrikanskklänning jag lånade av min syster innan vi reste hit. Kate berättade att jag efter imorgon kan kalla mig för en riktig afrikans mzungu. Skaffade förövrigt lite flätor i håret idag, så nu är jag på god väg att bli en vit afrikan.
 
En riktigt rolig sak som jag måste nämna.
Vart man än går får man alltid höra "mzungu, mzungu". Idag när vi var påväg hem från Angaza gick vi bredvid vägkanten. Då bakom mig hör jag att någon ropar "mzungu" och jag orkade verkligen inte lyssna, så jag vände mig inte om. Då kör en motorcykel förbi på halvfart, och där på sitter än vit man som återigen ropar "mzungu!" samtidigt som han skrattar. Det gjorde verkligen vår dag idag!!

Kommentarer
Postat av: Dada yangu Linda

Såg att ni fått Chapati, afrikanska pannkakor. Gött!! Drick inte för mkt läsk bara, det är ju det enda man blir bjuden på. Ät massa mat åt mig med, speciellt pillau. Kram!

2013-02-02 @ 23:45:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0