9 februari - sara
Vill inte åka hem. Vill prata engelska jämt. Lära ut svenska. In med swahili. Mötas av blickar, skratt och värmande leenden, när det enda man ger någon bara är ett ynka ögonkast.
Här handlar det inte om att ge och ta, utan här får man. Jag vill bara ge och ge och ge, men hur man än gör får man alltid något tillbaka. Ett leende. En blick. Eller ett lyckligt skratt.
Här är man någon. Visst beror mycket av den uppmärksamhet som man får här på vilken färg vår hud har.
Men det är något annat också, som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Men något är det. Och det är fint. Riktigt fint.
Det är rena motsatsen till det som finns hemma. Vi lever verkligen i två helt olika världar.
Sara
Kommentarer
Trackback
